webcam

Slingan sluten

Lite trist att behöva inleda med ett strejkhot men faktum kvarstår: Från klockan 15 idag är Bravida, en av NCC:s underleverantörer i bygget, uttagna i strejk. Därmed riskeras Bravidas tidplan för kylanläggningar, husets egen värme och annat. Vi håller tummarna för att parterna kommer överens...

Bland det mer positiva kan jag rapportera att huvudångledningen är provtryckt. Och just nu pågår provtryckning av fjärrvärmesystemet inne i byggnaden. Alstom har börjat sin driftsätttning: el slås på, styr- och reglerutrustning signalsätts och långa checklistor prickas av.
Nu är också vattencirkeln sluten. Vatten pumpas från pumpstationen vid Österleden, in i Filbornaverket och tillbaks till pumpstationen. Under tiden passerar vattnet ett filter som rensar ut eventuellt skräp.

Tänk om det också kunde fånga upp strejkhot...

Den 7 maj och solen skiner över en byggnad som allt mer antar slutlig form. En detalj: anslutningen mellan skorsten och byggnad är på plats. Det var för övrigt denna anslutning som rymde från byggplatsen under adventstormen i höstas...

Här börjar resan för det fjärrvärmevatten som om några månader ska börja cirkulera i Helsingborgs fjärrvärmenät. De två rören som kommer upp ur marken har väntat sedan hösten 2010.

På andra sidan väggen börjar alla delar i fjärrvärmesystemet komma på plats; nu pågår provtryckning. 

Styr- och reglerutrustning ansluts i turbinhallen.

Här i ett av ställverksrummen där elarbeten pågår för fullt.

Sakta töms det stora upplaget på den norra sidan av byggnaden på de stora mängder stål som legat där. Kvar finns bara stämplade plåtbitar som anger komponenternas artikelnummer och hur de hänger ihop med varandra.

Orange kavalkad

De oranga traverserna på marken drar ögat till sig. Det är två stycken; en för att blanda bränslet i bränslebunkern och en för att mata pannan. Först tror jag det beror på storleken - de manshöga balkarna är 32 meter långa och väger 34 ton styck. Efter en stunds fotograferande inser jag att det är färgen. Den är ett helt nytt inslag på byggplatsen. Den fullkomligt lyser bland de kulörer som vi vant oss vid: rostskyddsrött, Völund-grönt, betonggrått och Alstom-blått.

Så här tar jag och min fotograferande kollega Yngve Elvgren chansen och gör ett långt och eldfärgat kollage, Valborgsmässoafton till ära. Varsågoda!

Traverserna är tillverkade av KW-Kranwerke AG i Mannheim, Tyskland.  Inför lyftet skruvas fyra, kraftiga lyftöglor fast på ovansidan av balkarna.

Sen fästs en lyftstropp i respektiva lyftögla....

...och så iväg. Vädret var lugnt och stilla, perfekt för tunga lyft. För mobilkranen var detta småpotatis - den har kapacitet för 500 ton.

För ändamålet hade en sektion i taket rensats från takstolar och i hålet sänks traverserna ner.

Montörer tar emot ekipaget och ser till att det ligger rätt när det sänks.

Snart framme. Kommunikationen mellan lyftledaren, montörerna och föraren av mobilkranen flödar fram och tillbaks på radion.

Bara ett par decimeter kvar innan traversen står på plats ovanför Filbornaverkets bränslebunker.

Och där står den, gott och väl 40 meter ovanför bränslebunkerns golv.

Nu ska åkvagnen på plats; den innehåller bland annat motor, växellåda och stålvajer för manövrering av gripklon. 

Med ett mjukt "klonk" sjunker åkvagnen på plats ovanpå traversen.

I leveransen ingår en påskjutare; det är gubben som ska knuffa traversen fram och tillbaks ovanför bränslebunkern... :-)
Nä; bilden visar hur den första traversen skjuts åt sidan, för att ge plats åt den andra.

Här är den första traversen med sin åkvagn på plats. Längst ner i bild syns imatningstratten till pannan; det är där traversens gripklo lämnar bränslet. 

X-Ray

Enligt uppslagsboken är röntgen "en typ av joniserande elektromagnetisk strålning". För oss andra är dessa osynliga strålar kanske mest förknippat med tandläkarbesöket eller säkerhetskontrollen på flygplatsen.
Faktum är att röntgen är en omistlig del i bygget av både Filbornaverket och fjärrvärmeledningarna. Röntgenutrustning används nämligen för att kontrollera svetsfogar. När en ledning, som ska ligga under jord i kanske 20-30 år eller en högtrycksledning för ånga svetsats, ansluts ett röntgenrör på ena sidan svetsstället och en film på den andra. Så tas en bild som visar om svetsen innehåller så kallade diskontinuiteter; porer, sprickor, rotfel, smältdiken eller annat om försvagar konstruktionen.
Som vanligt är det yrkesskickligt folk, rätt material och korrekta metoder som avgör slutresultatet.

Här är vi vid pumpstationen. Existerande fjärrvärmeledning har kapats och en anslutning, ett T-stycke, har infogats. Nu svetsas anslutningen med manuell metallbågsvetsning...

...och ett röntgenrör fästs på ena sidan av ledningen. Hållaren för filmen syns på rörets ovansida (filmen är ännu inte placerad över svetsfogen).

När allt är klart för exponering används den här manöverlådan för att ställa in exponeringsdata: fokusavstånd, spänning och tid. Precis som hos tandläkaren flyttar sig personalen bort från stället som exponeras. Röntgenfilmerna märks med unikt id-nummer och sparas i minst tio år.

Vi gör ett raskt hopp till teglet som ska klä pumpstationen. Ursprungsförslaget, den mörka nyansen, förkastades till förmån för en ljusare variant. Bekymmer med bränningen gjorde den dock alltför orange - så nu är vi tillbaks på ursprungsförslaget, den mörka varianten. Och alla är nöjda, även Stadsbyggnadsförvaltningen :-)

Den kallas på Filborna-språk för "balk linje 6" och är ett 34 ton tungt upplag - stöd - för takstolarna i tipphallen.

Och så här såg det ut ett par dagar senare med takstolar på plats. Balken syns längst ner till höger i bild.

Ett par avslutande vyer denna vackra vårdag, här från väster.

Och här från toppen av ackumulatortanken mot Helsingborg. Taket på tanken är isolerat, nu återstår cirka 3000 kubikmeter - 40 långtradare - isolering för tankens väggar. Och på tal om siffror - denna gång räknade jag antalet trappsteg till toppen. Lämna din gissning i kommentarsfältet....

Betydliga hål

Vid några tillfällen har jag berört kontrasten mellan det lilla och det stora i ett bygge som detta. Och här kommer ännu ett exempel. Om vi börjar med de stora dragen så rör det sig framåt på alla fronter. 11 kV är nu framdraget till inkommande ställverk i byggnaden. På onsdag, via nedtransformering till 400V, spänningssätts bland annat de reservbatterier jag skrev om i februari. I början av maj tas nästa steg när Völund fortsätter sin spänningssättning till Alstom, GMAB och NCC.

Och på tal om Völund: pannan har nu fått 110 kvadratmeter - 2,6 ton - Inconel-beläggning påsvetsat på delar som är extra belastade av värme och korrosion. Nu ska hela härligheten provtryckas ännu en gång men ännu återstår mycket arbete, inte minst isolering, innan vi börjar se en färdig panna.

Utanför byggplatsen händer det massor. Imorgon ansluts pumpstationen till Helsingborgs fjärrvärmenät. Nu inväntar vi en del återstående arbeten på ledningen från stationen upp till Filbornaverket, sen ska ledningen anslutas till stationen. Men innan dess, redan denna vecka, ska fjärrvärmedelarna inom verkets väggar provtryckas upp till 23,2 bar.

Sen händer nåt som får våra fjärrvärmetekniker att gnugga händerna i spänd förväntan. Den 14 maj påbörjas utpumpningen av de 36 000 kubikmeter fjärrvärmevatten som finns i ackumulatorn vid Västhamnsverket. Vattnet pumpas ut i ledningsnätet,  fyller alla nya ledningar och stiger upp i den nya ackumulatortanken vid Filbornaverket. Ursprungligen var planen att behålla båda tankarna i drift men dyra investeringar och en del risker gör att Västhamnstanken får stå tom tills vidare.

Överingenjör Ekensteens plan för tömning av 36 000 kubikmeter vatten ur Västhamnsverkets ackumulatortank...

Och så här ser Helsingborgs nya varmvattenbatteri ut just nu. På utsidan monteras ställningar för kommande isolering.

Det här röret sitter på insidan den nya ackumulatortanken; det ska användas den dagen tanken ska tömmas. Röret går via en fästplatta ut genom tankens sida. Fästplattan är försedd med ett litet hål. Genom detta evakueras den luft som värms upp vid svetsningen. Efter svetsning ansluts tryckluft till hålet och svetsfogens täthet kontrolleras. När allt är klart tätas och pluggas hålet. Vatten får inte tränga in, då uppstår så kallad spaltkorrosion vilket kan spränga anslutningen.  

I väntan på traverskran. Båda rälsbalkarna är på plats, rälsen syns som ett brunt streck nedanför/framför staketet. Nere till vänster i bild tratten där bränslet matas in i pannan.

Rökgasreningsdelen blir allt mer komplett. I rören transporteras kalk och flygaska från textilfiltret till den 380 kubikmeter stora restproduktsilon. I bakgrunden till höger skymtar skrubbern. Läs mer om reningsprocessen.

Intensivt arbete i kondensorhallen för att få allting klart till kommande provtryckning.

Inne i Filbornaverkets nybyggda transformatorstation. På bilden syns krafttransformatorn som omvandlar 11 kV till 130 kV för utmatning på nätet. De båda mätarna visar lindningstemperatur och oljetemperaturen i toppen av transformatorn.

Från transformatorstationen går strömmen  i ledning av den här dimensionen; 1200 kvadratmillimeters aluminiumledare med 145 kV isolationsnivå.

Konditionstest

Jag räknade inte trappstegen men det blir en del om man ska upp till 60 meter. Min tanke var att bjuda på nåt extra som kompensation för mitt dåliga bloggande under mars. Alltså, marsch upp till toppen av ackumulatortanken och ta några bilder. Hänförande utsikt däruppe, kan jag rapportera.

Bygget fortskrider i stort som planerat. Huvudtidplanen ligger fast, likaså budgeten. Och här är några av de korn jag fångar upp:

- Pumpstationen har spänningsatts
- Mellanspänningsställverket på plan 2 har besiktigats
- Tankar för ammoniak och brännolja är på plats
- Stödbrännare är monterade
- Doserutrustning för SNCR (pannan) är installerad
- Utbildning av drift- och teknisk personal har inletts

Sådär skulle jag kunna fortsätta längs projektplanen men istället - och som vanligt - blir jag stående i tyst förundran över hur allt detta ska fås att fungera. Sedan den gången då jag sånär brände upp morsans bil under montering av extraljus har jag hållit mig borta från det elektriska. Och nu möts jag av en fullkomlig spagetti av kablar i rökgasreningens ställverksrum.

Men montörerna vet exakt vad de gör. Grova ledningar är dragna i symmetriska former och under golvet marscherar najade kablar i snöräta led.

Filbornaverket från 60 meters höjd.

I ställverksrummet för pannan kommer knippevis med grova ledningar från våningarna nedanför, delar på sig och fortsätter i symmetriska banor till sina slutstationer.

I ställverksrummet för rökgasreningen rätas kabelhärvorna ut, sakta men säkert. Under golvet löper ledningarna i prydliga rader.

Bredvid skorstenen har två tankar rests, den mindre för ammoniak och den större för brännolja. Ammoniaken används för rökgasreningen (läs tidigare inlägg) och oljan för att starta upp pannan.

I kontorsdelarna börjar det lukta färg och spackel. Och i taket syns ramverket för undertaket.

Intensiv aktivitet i pumpstationen vid Österleden. Från stationen ska ledningarna nu dras den sista etappen för att anslutas till ledningarna vid Rosengården. Läs mer på vår pressplats.

En stödmur gjuts även på norra sidan av tipphallen

Bloggvånda

Det är helt osannolikt hur fort en vecka går. Förvisso var veckan som gick riktigt kul, med elbilar och annat som jag också har förmånen att få jobba med. Men ändå. Och vårdagjämning är det - det var ju nyss jul?!

Bloggvåndan ramlar in. "Finns det nåt att skriva om? Nåt nytt att fota? Måste ha nånting nu, läsarna väntar!"

Från kollegorna kommer inga uppenbara förslag och jag inser att alla är djupt nere i sina detaljgrottor. Otroligt många trådar löper nu samman i projektet - bokstavligt och bildligt - och projektfolket, som sitter begravda i detaljer, har inte tid att lyfta blicken när jag kommer med mina frågor. Dessa specialister släpper inte fokus för ett ögonblick.

Varpå jag lite slokörad lommar ut med kameran, muttrande för mig själv. Kan de gräva ner sig i detaljer kan väl jag med, tänker jag och ställer in kameran på närbild.

Växellådan mellan ångturbinen och generatorn kräver 465 liter olja i minuten med 1,9 bars tryck. Oljan tillförs genom - får man säga det? - vackra, rostfria ledningar där böjarna tillverkats i stålomspunnen slang.

Nysvetsade ledningar från kondensorn blänker i ljuset från stark arbetsplatsbelysning. De röda manöverdonen är som färgglada utropstecken mot grå betong och bruna rör. 

Lågspänningsställverket. Närmare än så här vågade jag inte gå. Inte för kablarna utan för alla lösa golvplattor. Därunder kryper montörer och ser till att allt hamnar på rätt plats.

På en av kontorsvåningarna, på ett bord, ligger några ritningar. Detaljer i ett större komplex, som ingår i ett ännu större sammanhang.

Laserinstrumentet ritar avvägda och spikraka linjer på betongväggen till stöd för montörernas arbete.

Ett elskåp i tyst väntan på dagen då elektrisk ström börjar flyta genom Filbornverkets nervbanor.

En avslutande vy över tipphallsdelen på Filbornaverket. Uppe på den högra väggen syns traversbalken; själva traversen lyfts på plats vecka 16.

Kablage

Ännu en vecka har visslat förbi och ska jag hinna med en uppdatering får vi hoppa rakt på bilderna:

På den södra sidan, uppe på kanten av bränslebunkern. Under lejdaren på väggen har balkarna för traverskranen lagts.

På den motsatta sidan monteras väggar. Det ger stadga åt konstruktionen och när tillräckligt mycket av väggen är på plats lyfts traversbalkarna på plats också på denna sida. De ligger och väntar i botten av bränslebunkern.

Inne i pannhuset, på halva pannhöjden, står en rad svetsaggregat. Kablar och matningsrör ormar sig in genom serviceluckorna och fram till de svetsarbeten som pågår på insidan.

I det förra blogginlägget tog jag en bild på murningen av eldfast betong. Den här bilden är tagen på samma plats och så här blev det.

Här är vi inne i rökgasreningshallen, under textilfiltret. I den stora rörböjen, där kalksatt rökgas passerar på väg till textilfiltret, sitter den här burken. Det är en stoftsändare som ser till att rörböjen inte sätts igen av nedfallen kalk. Stoftsändaren använder tryckluft för att transportera kalken till restproduktsilon.

Byggnaden därborta är transformatorstationen som ska mata ut 130 kV på nätet. De gula rören innehåller olika slags anslutningar mellan stationen och Filbornaverket. Jag överlåter åt någon annan att klara ut vad alla rör ska innehålla utöver nolla, fas och jord...

Inne i transformatorstationen är det full fart på montaget av elektrisk utrustning.

Inget särskilt

"Nä, inte som jag kommer på..." Svaret blev hängande i luften en stund innan det landade.

Nehej...?!

Inför mina fotosessioner brukar jag fråga mer insatta kollegor om det händer nåt speciellt som är värt att fånga på bild. Oftast resulterar min fråga i ett tips. Sen ska erkännas att jag för det mesta får en påminnelse i förväg när det händer nåt extra, som större lyft eller tunga transporter.

Men inte idag. Inte ens NCC:s projektledare kom på nåt särskilt. En bidragande orsak är förstås att det mesta av den tunga utrustningen nu är på plats inne i byggnaden. Traverskranarna får vi vänta på ytterligare en tid. Inga spektakulära lyft, således.

Men bloggen kan ju inte stå still för det. Så, alla ni som följer bloggen, så här ser det ut när det inte händer nåt särskilt på bygget... :-)

En ny fotovinkel. Ackumulatortanken har fått en trappa och uppe på den har man en fin-fin utsikt över bygget. I nederkant av bilden pågår gjutning av stödmur. Den gröna balken är en av traversbalkarna (se förra blogginlägget) och den lyfts på plats när taket till tipphallen har stabiliserats tillräckligt. Bakom betongväggarna på långsidan ligger askplattan där bottenaska från pannan ska matas ut.

Här den numera bekanta översiktsvyn från norr. Snart är också rökgasreningsdelen i "tätt hus".

Nedanför rökgasreningsdelen skärs väggpaneler till rätt form innan de lyfts upp till sin plats. Lyftet sker med ett vakuumdon, det är det som syns i bildens ovankant.

Det är inte bara huset som isoleras. Alla heta ytor, rör och kanaler isoleras, ett arbete som pågår snart sagt överallt. Här är det primärluftfläkten som försetts med isolering.

Henrik Hansen från PMC Hydropower ansluter hydraulik för styrning av rostern, anläggningens heta hjärta.

På insidan ska pannan isoleras med eldfast material på utsatta ytor. Här en bild inifrån en av överhettarna. På stålytan läggs först isolerande plattor. Ovanpå dessa gjuts sedan ett lager eldfast betong.

Sotanordningen för överhettarna. I rören på sidan ska stålaxlar monteras. När axlarna manövreras av de pneumatiska cylindrarna till vänster i bild, slår de mot överhettarnas insida. Överhettarna blir "omskakade" och askan trillar av.   

Reservmuskler

Ni som följer bloggen känner till min faiblesse för maskinskyltar. (Jodå, jag har samlat på mig en riktigt god samling närgångna skyltbilder...)

Nu ska jag avslöja en böjelse till: stora dieselmotorer. Så när Pontus meddelade att nöddieseln var inlyft spetsade jag öronen. Så här är det:

Om verket skulle drabbas av strömavbrott så måste det finnas en reservgenerator som snabbt kan starta upp och förse verket med elektricitet. Detta så att inte pumpar och annan viktig utrustning stannar, det kan snabbt leda till stora - och mycket dyra - skador. Alltså förses Filbornaverket med en reservgenerator som byggts ihop med en fet dieselmotor. En MTU 16V2000G25F med slagvolym på 32 liter, dubbla turboaggregat och en effekt på dryga 1000 hästar. Rena himmelriket för mig där jag kryper runt och tar bilder.

Fast grabbarna och tjejerna som ritar verket är ju nördiga på sitt sätt. De ställer den lite tråkiga men ack så viktiga frågan om vad som händer om motorn inte startar...? Det är därför jag hittar två rum fulla med batterier ett par våningar upp. Här sitter sista försvarslinjen mot haveri. När allt annat fallerar ser dessa batterier till att instrument, datorer och styrsystem inte packar ihop.

På bara nån minut ska nöddieseln kunna starta från tyst beredskap till att förse Filbornaverket med 1000 KVA reservkraft i händelse av större strömavbrott. De flesta större processindustrier, liksom samhällsviktiga anläggningar som sjukhus och liknande, har sådan reservkraft.

Här ett annat sorts avgasrör: den sista fjärdedelen av skorstenen lyftes på plats fredagen den 17 februari.

Fyra såna här batteri-bankar ser till att styrsystem och datorer hålls vid liv om det värsta skulle inträffa. Som ett extra skydd är de fördelade på två rum så att en eventuell brand inte förstör alla batterier.

Den här lilla nätta saken är en rälsbalk till traversen i bränslebunkern. Ovanpå balken ska räls monteras och på den ska alltså bränsletraversen röra sig. Sammanlagt tolv såna här sektioner, den största med en vikt på tio ton, ska lyftas upp. Just den här delen är en ändsektion, därav stoppklacken (åkstoppet) på ovansidan.

Här en vy från norr med den vita skorstenen som nytt inslag. Röret på marken är den blivande anslutningen mellan skorstenen och byggnaden.

Även i pumpstationen på Österleden installeras det spännande utrustning. Här ansluts en pump med tillhörande elmotor. Du kan läsa mer om pumparna på vår pressplats.

Pumpstationen med sitt dubbelsnedtak sedd från Österleden.

Till sist en bild som vi vill minnas. Café Måsen på NSR:s anläggning (där Filbornaverket byggs) upphör med lunchservering. Vi som ätit hos er kommer att sakna era goda gratänger och sallader men allra mest kommer vi att sakna era glada skratt! Tack från oss på Filbornabygget!